Premiär för mig här på Bloggplatsen.

I ärlighetens namn så gör jag detta mest för min egna del.Men är ni några som hänger med så är det givetvis jättekul.

Detta kommer dock inte att bli nån feelgod blogg...Snarare kanske jävligt tung, men länge har tanken funnits hos mig att om jag aldrig börjar bearbeta min bakgrund så kommer jag aldrig att hitta hem....

Och det är dags för det nu.....

Kanske kommer jag att hitta några som delar mina upplevelser, och kanske har ni hittat hem vid det här laget.Då kommer jag tacksamt att ta emot era åsikter och tankar kring mitt liv...

Hur går man vidare efter att ha växt upp med en alkoholiserad pappa och en personlighetsstörd mamma utan att på nåt vis blivit "skadad" och präglad av sin omgivning?

Hur går man vidare efter att ha blivit våldtagen när man är mitt i ungdomens "glada" dagar?

Hur går man vidare när man aldrig vågar släppa in nån i sitt hjärta, för att man är livrädd för att bli lämnad?

Och hur vet man , när man själv blivit mamma , att man inte upprepar sina egna föräldrars misstag?

Det är ungefär vad min blogg kommer att handla om.

Sorg, ilska, kärlek och hat....

Men vi tar det ifrån början....

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

När jag säger till andra att jag är adopterad.Så blir nästan alltid responsen:Åh, vad du måste vara älskad el åh, vad dina föräldrar måste ha varit glada när de fick hämta dig..... Nej, är svaret på båda kommentarerna. El fel, min pappa var jättely...